mer än ett år sen sist...

Just idag kände jag för att skriva lite och kom att jag "hade ju en blogg". Söndagen den 10 februari i fjol skrev jag sist, å det var ju ett tag sen. Konstigt detta för jag tycker ju egentligen hemskt mycket om att skriva. Nu är vi åter i mello tider som vi var då å skam att säga så har jag inte sett en enda delfinal än ( det har hunnit varit tre...) å inte hört en enda av låtarna som därmed gått vidare...
Idag å i morgon ska jag däremot lyssna igenom dessa å bilda mig min egen uppfattning men vis av fjolåret så har jag inte så stora förhoppningar - jag tycker inte att det hålls nån vidare kvalité i mellon numer...

Min vapendragare M i dessa tider har sett allt (ibland i efterhand dock) och har oxå tänkt till om Mellons förändringar- och menar att det är bara att acceptera att det nu är 2014 å andra vindar som blåser och den "nya musiken gör sitt intåg" å ja det kan jag nog hålla med om men jag behöver ju inte gilla det för det. Men jag ska lyssna först så kommer jag nog ikapp.

Så vad har hänt under ett år- en hel del faktiskt både trevligt å tråkigt precis som livet är för de flesta av oss och jag kommer att skriva lite om en del i alla fall men en del är privat och får så förbli och en del har jag helt enkelt glömt...

Jag har nu varit över ett år på mitt "nya jobb" å där trivs jag bra. Jag har fått tillbaka mina arbetstider och mitt liv fungerar lättare igen. Jag har bra arbetskamrater och efter lite chefsbyten, så hoppas jag nu att vår nuvarande chef blir kvar för det känns bra. jag känner fortfarande för att utbilda mig lite till för att så småningom jobba mer med ungdomar och ungdomsproblematik så jag tittar just nu på lite olika utbildningar och vi får väl se vart det landar. Är det nåt jag har lärt mig nu är det att det är jätteroligt att byta arbetsplats å arbetskamrater och att det är inte alls farligt.

Det första två månaderna av detta år har "ägts" av min bästa vän- "min syster". I januari fyllde hon 40 å vi var på hennes trevliga kalas till fyra på morgonen. Sen hade vi även möhippa för henne i slutet av januari eftersom hon då även gifte sig förra helgen på ett fantastiskt vackert bröllop med fin sång å gitarrspel av min brorsdotter, tillika brudens dotter. Snöstormen rev utanför kyrkan när de två hade blivit ett å en lycklig brud och brudgum stod med fladdrande kläder å snöflingor i håret (förutom dom som frissan redan satt dit) Festen efteråt var också trevlig på alla sätt med en del upptåg och godmat å trevliga människor. All lycka å kärlek till er båda .

Just nu så läser jag väldigt mycket ( som jag gör periodvis) å annars handarbetar jag - jag trivs hemma helt enkelt.  Eftersom jag gillar att läsa långa serier med böcker ( typ Sagan om  Isfolket) så har jag nu börjat läsa en serie med 35 böcker som heter Livets döttrar och är skriven av may grethe Lerum jag är just nu på bok 9 och vill bara läsa läsa läsa...

I handarbetsväg har jag snöat in på virkning mer än nånsin å det är rutor och African flowers som gäller å då framför allt Lollobjörnar å flodhästar av AF blommor och jag ska ta å göra en uggla nu. Men före jul gjorde jag även lite annat Tilda dockor, virkade å stickade lite olika och har även börjat sticka sockar igen vilket jag inte gjort på många år.

Den 20-21 mars ska jag oxå gå en kurs ( fick smak på det efter min hantverkskurs förra året..) som heter Brodera brudar och blommor - jämtländskt broderi som blir i Tullingsås  å det ska bli jättespännande. Är egentligen ingen som broderar mycket men bara gemenskapen, erfarenhetsutbytet och gammal teknik känns väldigt lockande. Igår när jag anmälde en före detta arbetskamrat till kursen så var vi 13 anmälda. Ska bli jättekul!!!

Sen längtar jag bara till sommaren å alla bilträffar och alla fantastiska människor som finns runt mig då. Förra sommaren var jättebra i mina ögon med bra väder, kanonträffar, fina människor å bra musik- precis som det ska vara.

Vi får väl se om det blir någon ny uppdatering det närmaste året - min förhoppning är alltid det men men. Idag fick jag i alla fall skriva av mig lite å det känns helt ok.

Ja just får ju inte glömma .. var ju förstås på JLT den 8 februari här i Ström - å dom va så klart lika bra som alltid om inte bättre =) Ny skiva kommer snart å dom låtar dom spelade från den e helt klart värda att vänta på .

så inte oväntat musikklippet blir förstås JLT - Why don't you dance...









Den som lever utan dårskap är inte så klok som han tror

Vintertrött.... eller???

1 december skrev jag sist tydligen så jag har nog inte så stort "skrivbehov " just nu... konstigt hur det kan bli.  Förra året den här tiden höll jag som bäst på att rescensera "Mellon's" delfinaler inför den stora finalen då jag å malla var på plats för första gången. Men i år känner jag inget sug att tycka någe om vare sig den ena låten eller den andra... Ingen av låtarna har hittills haft nån "wow" effekt på mig - å igår missade jag faktiskt till och med att det var lördag å delfinal 2... vet inte hur det står till hos mig just nu.

Så ni ska slippa mina "expertkommentarer" ang. mellon åtminstone till vi har ett klart startfält... å vi får se om det ens blir nåt då. Igår fick jag sånt stort behov av att lyssna på gammal hårdrock efter att jag sett Mellon på Svt play så jag vet inte... nåt konstigt ere.

detta är den senast "färdigställda" uppgiften Ett "svartstick" från Bonniers stora bok om Broderi

Jag kan istället ge lite "update" hur det går med livet och min Hantverksutbildning- det går så där å ja tycker inte att jag riktigt hinner på det sätt jag vill . Anledningen till detta är dels min oförståeliga trötthet och sen att jag har bytt jobb igen. Tiderna när jag jobbade inom omsorgens dagverksamhet har varit slitsamt sen jag börja egentligen för ett och ett halvt år sen. Jag har tyckt att hela min värld har förstörts och att jag inte hunnit med nånting. Nu har jag återigen fått chansen att byta jobb å nu har "jag fått tillbaka mina tider" dvs. jag jobbar nu kvällar, helger och nätter å det känns som om jag e på väg åt rätt håll igen. I hantverkskursen har vi nu avverkat första terminen och e inne på den andra och den sista terminen. Både teorin och de praktiska uppgifterna släpar lite men jag ska försöka ta mig i kragen nu å göra klart så jag e i kapp innan månaden e slut. Termin ett har vi bl. a färgat garn med syra färgning, batikfärgat tyg, smygmaskvirkat , sytt lapptäckstekniken "stack n' slash" och tovat. Å nu igår gjorde jag precis klart sista sömmen på ett litet svartstick (broderi) som kanske blir ett glasögonfodral eller nåt sen. Denna månads uppgift är stickning och jag har valt tvåändsstickning eftersom jag aldrig prövat på detta. Ska ta å börja med det senare idag.

Tänkte visa lite i bilder vad jag har gjort på utbildningen ;

Färgade garn i september  ute =)

9 vackra härvor blev det =)

Batikfärgade tyg i Petrol/turkos å orange

Resultat batikfärgade tyger

Potatistryck på Marinblå botten



"barnbarnet Morran som modell med sin tovade "jacka"





Smygmaskvirkade Muddar i ren ull



Stack n' slash - mina färgade å tryckta tyger blev effekter i kudd fodral som nu ligger i en av mina väninnors soffa

 Har blivit lite mer oxå både i kursen och utanför IRL men det får räcka "for now"



 Har ni hört talas om John Lindberg trio förresten ? ;) Martin från den trion har släppt en solo skiva =)
Lyssna å njut å "til we meet again "-var snälla mot varandra



Det är jättelängesen jag skrev å det har inte funnits behov helt enkelt. Idag finns det. Men det är inte som mina inlägg brukar vara - detta är ingen upplyftande läsning och jag hoppas att det inte ska bli fler såna.
Jag bestämde mig ungefär för en vecka sen att jag ska försöka börja blogga igen - men har inte kommot igång. Men idag blev det -men inte riktigt som jag hade tänkt dock så det andra - "det rätta" bloggandet kommer förhoppningsvis sen när jag fått ut detta.

Jag har ännu en gång blivit besviken på människor och deras syn på mesta. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Självklart menar jag inte alla människor men det som är värre är att jag menar människor som finns i min direkta närhet. Säkert har ni också som jag ibland haft människor i er närhet som ni har tyckt om, varit förtrolig med och som ni haft väldigt roligt med - som det sen har visat sig att de värderingar man trodde man delade - bara är ensidiga och inte gäller som du själv trodde. Då personer som du vet inte tycker om samma orättvisor, som du själv inte tycker om – vid senare tillfälle bidrar eller ännu värre skapar dessa orättvisor själv.

Jag menar att hur man än vrider och vänder sig så finns det väldigt få människor som du verkligen kan lita på å som faktiskt delar dina egna värderingar i mångt och mycket. Jag vill verkligen inte med detta säga att jag vill att alla ska tycka lika som mig, för Gud va tråkigt det skulle va - men jag vill gärna att de jag känner och vill kalla mina närmaste- mina vänner bör på ett eller annat sätt dela min syn på andra människor, och även min syn på hur en kamrat bör va.

Jag ser hur ett kallt, egoistiskt samhälle med äganderätt till åsikter, folk och rutiner växer fram. Å jag blir rädd. Jag bryts ner bit för bit när jag slås av dessa uttryck och handlingar som kanske inte är riktad mot mig personligen- men det spelar ingen roll indirekt är jag drabbad.

Vart är vi på väg när man som person kan få lida för det man har gjort för många, många år sen – utan en chans till att få visa vem man är idag?
Vart är vi på väg när man säger i ena stunden att alla måste få en andra chans, men man sen upptäcker att det gäller inte riktigt alla?
Vart är vi på väg när man med en sån egoistisk syn inte kan tillåta andras olikheter och totalt döma ut en person innan den fått ens en chans å försvara sig?
Vart är vi på väg när man utan att tänka på konskevenser, blandar in alla som inte har med saker å göra för att "få medhåll" innan det ens är en konflikt/ ett problem.
Vart är vi på väg när man utan att träffa en person- har sin klara uppfattning om denna- byggd på vad andra har sagt, andras upplevelser eller "nåt som hände för 100 år se".

Det knyter sig i min mage och tårarna rinner i detta respektlösa samhälle som jag inte trodde de jag ansåg vara mina nära var en delaktighet.

Jag förvånas över hur mina nära kan vara så osympatiska och oförstående på att en människa kan ändra sig.

Jag har blivit grymt besviken på mina nära som beter sig som om detta är jordens undergång vid varje småsak och förändring och jag ser nu med andra ögon att deras madonnagloria är alldeles solkig och trasig .

Men jag är glad för mina närmaste, de få ja kan kalla mina vänner - vi tycker inte lika i allt , vi gillar inte samma inredning, kläder, mat eller ens har samma hobbies - men dom är mina vänner.

Vi har inte samma politiska åsikt, samma musikstil, eller samma sorts inriktning i livet – men vi delar till stor del samma värderingar, samma åsikt om hur man ska vara som människa.

Vi gillar ord som Kärlek, respekt och ärlighet.

Vi umgås i den andan kärlek, respekt och ärlighet.

Ni vet vilka ni är...

Å det är då man får må bra.

Även om vi inte träffas/pratar dagligen så är det detta vi lever i å tack å lov .

Jag ber om ursäkt för jag sårar säkert nån med detta å det är egentligen inte min mening, jag vill bara få ut detta som under en period av dryga tio år - vid ett flertal tillfällen - byggts upp till ett problem jag inte orkar bära i min säck nå mer.
Så jag släpper det fri och hoppas att nån som läser detta får en tankeställare - och/eller en hjälp att klippa band själv eller att öppna sina ögon.

Det är Stor skillnad på nära och närmaste och från och med nu har gränsen blivit mer markant.

För att ytterligare markera gränsen- så får min "husgud" Thåström hjälpa mig ;)